Industriavtalet – bromsar inflationen sedan 1997

Under 1970- och 1980-talen hade Sverige stora löneökningar som inte motsvarades av produktivitetens utveckling.  Det ledde till hög inflation och till att Sveriges konkurrenskraft försämrades. 

Därför träffade fack och arbetsgivare inom den exportberoende industrin Industriavtalet 1997. Det avtalet förnyades också 2011 och 2016. Industriavtalet innebar ett nytt sätt att se på förhandlingar och konfliktlösning i Sverige.

Övriga arbetsmarknaden inklusive staten har ställt sig bakom att den internationellt konkurrensutsatta industrin sätter ”märket”.

Minimerar risken för konflikter

Industriavtalet reglerar hur förhandlingarna om kollektivavtalen mellan de olika parterna som har undertecknat avtalet ska gå till. Tanken är att minimera risken för konflikter genom att skapa förutsättningar för att nya avtal ska kunna träffas innan de gamla avtalen har upphört att gälla.

Riktmärke för arbetsmarknaden

Industrins avtal är riktmärke för avtalen på övriga arbetsmarknaden. När märket är satt, väntar omförhandlingar av flera hundra avtal i alla andra branscher.

Opartiska ordförande leder förhandlingarna sista månaden

Industrins parter växlar yrkanden den 19 december 2024. Förhandlingarna påbörjas i januari med målet att vara klara i god tid innan många avtal på arbetsmarknaden går ut den 31 mars 2025. Om parterna inte har kommit överens om "märket" för löneökningsutrymmet senast den 1 mars, leds förhandlingarna den sista månaden av opartiska ordförande (opo), som parterna själva har utsett.