Transportindustriförbundets järnvägskommitté kommenterar Trafikverkets rapport ”Kapacitet och redundans för transporter över Öresund

’I den bästa av världar’

– Några reflektioner över vidtagen utredning gällande kapacitet och redundans över Öresund för järnvägstrafik

Så släpptes den då, Trafikverkets utredning gällande framtida behov av kapacitet och redundans över Öresund för järnvägstrafik. Förväntningarna var höga, inte minst från kommunala och regionala ansatser i Skåne för byggnationer av nya fasta förbindelser från Helsingborg i norr till Malmö i söder.

Trots vad som kommunicerats från de sistnämnda idéprojekten så fastställer utredningen att någon ny kapacitetsförstärkning med ny fast förbindelse utöver Öresundsbron inte behövs förrän tidigast 2050.

Öresundsbron klarar således mer tågtrafik, såväl gods- som persontåg, med anledning av från 2029 ny fast förbindelse över Fehmarn Bält förutsatt att de planerade förstärkningsåtgärderna verkställs i norra Tyskland och genom Danmark samt inte minst att Sverige genomför förstärkningsåtgärder främst längs Lund-Alvesta längs Södra stambanan, vars behov Trafikverket utrett och överlämnat till Regeringen för ställningstagande.

Det är viktigt att Trafikverket och sydsvenska kommuner och regioner samt inte minst näringslivet nu tidigt, absolut senast i höst i samband med förväntad infrastrukturproposition för den statliga infrastrukturen 2026–2037, får besked om ett av Europas största transportinfrastrukturprojekt kommer att bejakas och mötas med relevanta kompletterande åtgärder på svensk mark.

Vad gäller kapacitetsfrågan efter 2050 så kan denna ansats vänta tills effekterna av den nya fasta förbindelsen över Fehmarn Bält kan skönjas i mitten av 2030-talet. Under tiden behövs utrednings- och konsultinsatser samt inte minst medel för genomförande till fullo för att åtgärda de enorma brister med anledning av eftersatt underhåll för järnväg och väg samt identifierade brister i el-, järnvägs- och väginfrastrukturen för övrigt. Att det krävs två till dans i harmoni är väl känt och danskt intresse synes vara högst begränsat för närvarande av förklarliga skäl med möjligt undantag av en tunnelbaneförbindelse mellan Malmö och Köpenhamn som möjligen har andra förutsättningar att vila på.

En annan viktig fråga i sammanhanget är frågan om redundans och där är näringslivet enig med Försvarsmakten och utländska samarbetspartners att vidmakthållandet över mycket lång tid av järnvägsfärjeförmågan mellan Sverige och Tyskland är av största vikt vilket bland annat tidigare störningar visat. Vi har i olika forum lågmält men tydligt framfört näringslivets syn på saken och vi ser fram emot rätt takt och steg till framdrift av Regeringen i saken obetingat för av Trafikverkets vid var tid använda prognosmodeller.

Visst går det i den bästa av världar att önska mer av allt överallt men nu är behoven akut så mycket mer än vad tillgängliga medel, obetingat finansieringsmodell, förmår i hela det befintliga systemet och då gäller det att prioritera och välja men också att avstå. Således kan vi för näringslivets behov av hållbara konkurrenskraftiga järnvägsgodstransporter i första rummet avstå ytterligare fasta förbindelser över Öresund till förmån för kapacitetsförstärkningsåtgärder i befintligt nät samt vidmakthållande av förmågan till järnvägsfärjetrafik. Detta avstående kan gälla för rekorderligt lång tidshorisont men givet måste följas med observationer och analyser.

Tomas Arvidsson, ordförande Transportindustriförbundets järnvägskommitté