Inställda utbildningar inom bussbranschen – djupt olyckligt

Arbetsförmedlingen beslutade nyligen att inte utnyttja möjligheten att förlänga arbetsmarknadsutbildningarna riktade till blivande bussförare. Beslutet är mycket olyckligt.

Bussbranschen har stora svårigheter att hitta tillräckligt många bussförare. Svårigheterna är inte unika för bussbranschen då företag i princip hela näringslivet vittnar om utmaningar att hitta kompetent personal. På goda grunder kan man dock hävda att företag i bussbranschen har en tuffare personalsituation än företag i många andra delar av näringslivet. Vi ser nämligen att branscher som, liksom bussbranschen, drabbades extra hårt av pandemin – exempelvis hotell- och restaurang, färjetrafiken och taxibranschen – efter pandemin konfronterats med en kompetenskris som inte återfinns i alla delar av näringslivet.

En god tillgång till bussförare förutsätter välfungerande arbetsmarknadsutbildningar och en regional/lokal vuxenutbildning som tillhandahåller utbildningsplatser

En god tillgång till bussförare förutsätter välfungerande arbetsmarknadsutbildningar och en regional/lokal vuxenutbildning som tillhandahåller utbildningsplatser som svarar mot branschens behov. För vuxenutbildningens del har vi en situation i Sverige där en majoritet av de offentliga utbildningssatsningarna går till vård, skola och omsorg. Transportföretagen har vid flera tillfällen – såväl i samarbete med Svenskt Näringsliv som tillsammans med andra delar av näringslivet –framfört denna obalans till ledande politiker. Förhoppningen är att den kommande regeringen ska korrigera den skeva fördelningen av utbildningsplatser. 

Det stora inflödet av förare till bussbranschen blir därför i stor utsträckning beroende av arbetsmarknadsutbildningar som kvantitativt och kvalitativt möter behovet av förare. I ljuset av det är Arbetsförmedlingens beslut om att inte genomföra planerade arbetsmarknadsutbildningar djupt olyckligt.

Ledamöterna i Sveriges Bussföretags styrelse fick vid sitt septembermöte träffa Arbetsförmedlingens generaldirektör Maria Mindhammar. Vid mötet diskuterades bland annat branschens brist på förare liksom behovet av att framöver undvika stopp i arbetsmarknadsutbildningarna. Budskapet från Mindhammar var att Arbetsförmedlingen avser att justera sitt sätt att upphandla på ett sätt som avsevärt förväntas minska risken för överprövningar av upphandlingsbeslut. Det är en välkommen förändring. Men vi behöver fler åtgärder för att komma till rätta med förarbristen.

1. Beslutade och planerade arbetsmarknadsutbildningar riktade till bussbranschen måste med hög prioritet genomföras. Vi vill att eventuella beslut om neddragningar måste föregås av en dialog med branschen. Här kan olika alternativ bli aktuella – exempelvis att närmare undersöka möjligheten för företag i branschen att bidra till utbildningsverksamheten.
2. Vi vill se en ökning av antalet rekryteringsutbildningar i Arbetsförmedlingens regi, dvs utbildningar där anställande företag kan vara delaktig i urvalsprocessen och i utbildningsfasen
3. Antalet platser inom den regionala vuxenutbildningen måste bättre motsvara bussbranschens behov
4. Möjliggör CSN-lån för körkortstagande kopplat till behörighet D och DE
5. Ta bort regeln som begränsar unga förares möjligheter att köra linjetrafik som överstiger 50 km. Det skulle på allvar möjliggöra bussförarutbildningar på gymnasiet.
6. Sänk körkortsåldern även för unga förare som väljer andra utbildningsvägar än gymnasiet.

Arbetsförmedlingens beslut om att inte förlänga arbetsmarknadsutbildningar har inte föregåtts av en dialog med branschföreträdare. Vi menar att samverkan mellan beslutande myndigheter och branschen skapar ännu bättre beslutsunderlag – viktigt inte minst med tanke på busstrafikens betydelse för ett fungerande samhälle. Låt oss utveckla det vidare framöver.

Caj Luoma, chef kompetensförsörjning, Transportföretagen