Finnlines: Frågan om kompetens är avgörande för sjöfartens framtid
Det blåser lätt över havet som omger Malmö. På andra sidan vattnet hägrar Danmark, bakom det kontinenten. Sverige är, i allt väsentligt, till stora delar en ö. I varje fall i ett kontinentaleuropeiskt perspektiv. Sjöfarten har alltid varit avgörande för vår kontakt med omvärlden och det har inte förändrats med tiden. Vi möter upp rederiet Finnlines vid deras nybyggda kontor i Malmö.
I det vidsträckta hamnområdet utanför Malmö råder vinterkyla. Just i dag är samtliga av Finnlines fartyg ute till havs. Hamnen i Malmö kopplar samman Sverige med kontinenten, precis som Öresundsbron gör. Finnlines har två fasta passagerarlinjer som utgår från Malmö, det handlar om Travemünde, i Tyskland, och Świnoujście, Polen. Totalt är fyra av Finnlines fartyg baserade här men bolaget som helhet har 18 fartyg. På sjöfartslingo är nio så kallade ro-pax, alltså fartyg som både kan rulla ombord gods och som tar passagerare. Nio är så kallade ro-ro, det vill säga fartyg som används för rullande godstransporter, främst lastbilar.
– 2023 hade vi 1 300 avgångar i Malmö, det händer mycket här, vi är aktiva, säger Elisabeth Svenning, sjöpersonalchef Finnlines Malmö.
Finnlines är en del av Grimaldi Group, en större koncern som äger ett flertal rederier och hamnar runtom i Europa. Totalt omfattar deras flotta någonstans runt 130 fartyg.
– Man kan säga att de är en lagom närvarande ägare. De kan ju det här med business, de vet vad de gör.
Att ha en stark ägare har också varit viktigt, de senaste åren har varit utmanande framför allt när det kommer till färjeverksamheten där pandemin blev en prövning.
– Det förändrade våra resmönster och här ser vi att det aldrig riktigt kommit tillbaka efter pandemin. Det var en enorm fördel för oss att vi körde både passagerare och gods eftersom det sistnämnda inte påverkades i samma utsträckning, säger Rickard Majegård, Key Account Manager, Terminal Operations supervisor på Finnlines.
Samtidigt är det inte bara resmönster som rör på sig. Kraven på att sjöfarten fortsätter att förflytta sig i en mer hållbar riktning har ökat, trots att det traditionellt setts som ett miljömässigt bra sätt att flytta gods.
– Det fokus som fanns på flyget för ett antal år sedan, det känns som om en del av det har flyttat till sjöfarten. Vi har ögonen på oss vad gäller EU och det behöver vi såklart förhålla oss till och fortsätta att utveckla vår verksamhet efter, säger Rickard Majegård.
Finnlines är också djupt engagerade i just hållbarhet, förra året tilldelades man exempelvis ett pris av Skål international i kategorin ”turisttransport”. Två av bolagets nyaste fartyg, Finnsirius och Finncanopus, drivs med hybridteknik liksom de tre RoRo-fartygen Finneco I, II och III.
Framtiden ligger i förmågan att attrahera ny kompetens
Precis som andra transportrelaterade yrken är frågan om kompetensförsörjningen något som väger tungt för sjöfarten. Totalt har Finnlines runt 400 sjöanställda i Malmö.
– För oss är det viktigt att alla de som arbetar här ska känna en samhörighet med oss som arbetsgivare, att man inte bara blir ett namn på ett schema, säger Elisabeth Svenning.
Samtidigt är det svårt att hitta ny personal och företagen i branschen får ofta samarbeta för att lösa den utmaningen. Även om just det fungerar bra innebär svårigheten med att hitta personal också begränsningar i verksamheterna.
– Det är nästan så svårt att hitta personal att man snart får ställa sig frågan om det ens går att flagga in fler fartyg i svensk sjöfart, säger Elisabeth Svenning.
Finnlines är därför aktiva för att marknadsföra sig som arbetsgivare men också för att visa upp branschen. Till syvende och sist måste trenden vändas:
– Vi kämpar precis som resten av sjöfarten, det är det stora problemet. Alla pratar om rekrytering. Framför allt är det däck och maskin där det är tufft. Men det finns ljus i mörkret, vi har äntligen fått till en yrkesskola som gör att du kan byta bana mitt i livet. Tidigare behövde du gå en gymnasielinje och de finns bara på sju platser i landet som erbjuder sådan utbildning. Det stängde också ute karriärväxlare, avslutar Elisabeth Svenning.
